Som halv-ungrare ville jag hitta en ungersk restaurang som jag och min ungerska flickvän kunde testa som första restaurangbesök tillsammans. Ringde upp och fick prata med restaurangchefen som övertygade mig att hellre välja deras restaurang framför Moldau, just p.g.a. deras två ungerska kockar som båda är från Budapest. Kom dit och blev placerade vid ett bord i ena hörnet av restaurangen, ett mycket trevligt bord för två. Ljuset var dämpat som åtminstone till hälften kom från levande ljus på borden. Personalen var i ledig klädsel (jeans och jeansskjorta) och verkade trivas med sitt jobb, skojsamma med varandra och trevliga mot gästerna.
Tyvärr tar min positiva kritik slut där.
Observera att restaurangen INTE profilerar sig som en ungersk restaurang utan serverar mat från central-Europa, något som jag personligen anser är ett misstag eftersom det är lätt att hitta tysk, österrikisk och till och med tjeckisk mat, men inte lika lätt att hitta ungersk, rumänsk och polsk.
Priserna på varmrätten varierar från c:a 150-250kr. En tallrik gulyás, gulash, serveras som förrätt och kostar 155kr... något jag skulle kunna tänka mig att betala för en rejäl köttbit (t.ex. Schweinhaxe som de serverade för dryga 200kr), men inte för en skål kryddat vatten med kött, potatis och paprika. En Schnitzel låg på c:a 250kr och det är tydligt att de som ätit den på Bar Central inte har satt sin fot i Östterrike. Själv har jag avnjutit kalv-schnitzel i 150kr-klassen i en enklare bar/restaurang utanför Wien, en schnitzel som var lika stor som en barnpizza och som smakade guddomligt. Den som serverades här (som jag i ärlighetens namn inte smakat på) var stor som två handflator.
Själva var vi inte så sugna på att äta något som var tillagat "på ungerskt vis" utan hittade en riktig ungersk maträtt på kvällens meny: pörkölt, det som vi i Sverige kallar för långkok, som precis som i ungern kan göras på olika kött, i det här fallet var det grisfot. Servitrisen undrade om vi hade ätit grisfot tidigare och vi förklarade att så inte var fallet varpå hon informerar oss om att det är rätt mycket ben.
Maten kommer så småningom in och brevid oss ställs ett stort tomt fat som vi snabbt förstår är till för att lägga "resterna på". Vi ger oss på våra grisfötter och gräver och karvar och jag har så småningom fått loss en halv tallrik... med fett och skinn. Jag hittade på grisfoten EN köttbit stor som en enkrona. Själva såsen som då fått smaken från grisfoten och allt annat gott som lagts i var jättegod, potatisen fenomenal (mjuk och saftig utan att vara svampig och överkokt) men trots att jag försökte fick jag bara i mig hälften av svålen och skinnet som låg på tallriken. Köttbiten sparade jag rebelliskt för att visa upp servitrisen när hon kom och frågade hur det hade smakat. Jag frågade om hon verkligen ville veta och sa först vad jag tyckt var bra (såsen och potatisen... brödet var också jättegott och smakade som ungerskt lantbröd, lite syrligt) och förklarade sedan att det blev väldigt dyrt kött med den lilla biten. Hon menade snabbt på att hon berättat att det var mycket ben i maträtten och jag förklarade att det i mitt sinne var likställt med kanske kyckling. "Jaha näe så är det ju inte... vill ni ha efterrätt nu?".
En restaurang som tar "Haute cuisine"-betalt för ett (flera?) kök som mest består av bondmat. Man får ganska snabbt träsmak i baken på de bänkar och stolar som endast har en tunn värmedyna som "dämpning". Känslan man fick var ett ställe som gärna tar betalt, som inte egentligen är intresserad av vad man tycker om maten, som inte gör det bekvämt att stanna kvar alltför länge efter att man ätit klart och som tyvärr lämnade oss båda med frågan om var närmaste snabbmatsställe fanns så att vi skulle kunna äta oss mätta efteråt.
För de som ändå vill chansa, ring restaurangen en vecka eller två innan besök och fråga om de kan tillaga något riktigt ungerskt (rakott krumpli, paprika csirke, székelykáposzta, lecso eller något liknande) och fråga vad det kan tänkas kosta. Går jag någonsin dit igen är det så jag kommer att göra. read more
